Rimliga körkortskrav för de med mindre brister i sitt synfält - 7.

Synpedagogen med mera Krister Inde, med egna erfarenheter av synproblem, har engagerat sig för att de med brister i sina synfält ska kunna träna upp sin syn och kunna får göra körprov som i Norge och många andra länder för att bevisa sin körduglighet även om man ligger i gränslandet av de unikt hårda reglerna som transportstyrelsen uppställt för att klara test i fixerade syntestmaskiner.

Krister Inde har lett ett intressant projekt i Kalmar, som tyvärr chefsläkare Lars Englund på transportstyrelsen har stoppat. Krister har också varit på internationella konferenser i dessa frågor och har intervjuat en mycket insatt norrman om hur Norge gör när någon har någon brist i synfältet, de tar t ex inte alls körkortet lika snabbt och brutalt som i Sverige och de har ingen simulator utan arbetar likt andra länder med uppkörningsprov med erfarna kontrollanter.

Transportstyrelsens sakkunniga hänvisar regelmässigt till att de med allvarliga synfältsfel kan orsaka olyckor, vilket ingen bestrider. Och de hänvisar till nollvisionen till att Sverige måste ha så fyrkantiga och stränga krav på att genast dra körkortet och göra det så svårt att kunna återfå det.

Detta är starkt överdrivet, t ex har Norge (utan simulator och med praktiska körprov) färre dödade i trafiken per miljon medborgare än vad Sverige har.


Här skriver Krister Inde om de glädjande körsimulatortest som äntligen kommit igång på VTI i Linköping, men som också bör diskuteras utifrån om kraven är väl höga och kostnaden för hög Hn nämner också den känslighet för kritik som transportstyrelsens sakkunniga ofta uppvisar, och den besserwisserattityd och prestigefullhet man ofta har till andra experters och länders erfarenheter och synpunkter;

"Efter en konferens i Göteborg i mars 2013 presenterade Transportstyrelsen och VTI sitt projekt att starta utvecklingen av ett simulatortest för att på ett mer rättvist sätt kunna bedöma personer med synfältsbortfall efter stroke, diabetes, glaukom med flera tillstånd. Den 17 februari i år gick Transportstyrelsen ut och anmälde att fem personer nu skulle få dispens efter godkända simulatortester. Ännu har ingen av dem fått tillbaka sitt körkort eftersom byråkratin är en ständig bromskloss i sammanhanget. Man ska sända in nya läkarintyg trots att det är de medicinska kraven som de visat sig kunna kompensera, och därefter ska de söka körkortstillstånd. Totalt kostar detta den enskilde nästan exakt 20 000 kronor. När simulatortesterna skulle införas fanns ingen klar process, och ytterligare dröjsmål uppstod när man dessutom blandade in Trafikverket som parallellt skulle göra bedömningar av de inspelade testerna. Det visade sig väldigt gångbart, eftersom samstämmigheten mellan VTI och Trafikverket var exakt desamma i 28 av de första 30 bedömningarna.

När ett projekt skulle drivas vidare i Kalmar stoppades detta av Transportstyrelsen med motiveringen av att detta bara praktiskt skulle visa samstämmigheten mellan simulatortester och specialutvecklade förarprov. Men trots denna inställning har simulatortesterna inte publicerats vetenskaplig utan tagits i bruk utan så kallad evidensbaserade, publicerade studier. Däremot finns sådana studier av hög kvalitet från forskare i flera andra länder, framför allt Australien, Alabama i USA och det stora Auto&Mobility-projektet i Holland. Dessutom har EU-direktivet i den här frågan klart uttalat att man förordar förarprov på väg. Detta motsätter sig den medicinska expertisen vid Transportstyrelsen utan att ha full tillgång till hur dessa utvecklats med specilister på förarprov. Till skillnad från andra länder inför Sverige nu dyra simulatortester utan vetenskapligt evidens utan att samtidigt fortsätta att diskutera eller utveckla förarprov med förebilder inom den internationella trafikmedicinska forskningen. Varför? För att man inte vill eller inte kan?

Simulatortesterna visar i sin rapport från VTI till Transportstyrelsen att 11 av 25 i testgruppen med synfältsbortfall klarat testerna och borde få dispens och ett nytt körkort. Det innebär att de får ett nytt nationellt körkort, och kan köra bil i hela EU från den 1 januari 2017 på samma sätt som andra i andra länder med andra testmetoder kan köra bil i Sverige.

Varför har inte Sverige följt forskningsläget och anpassat urvalet mellan goda och mindre goda bilförare med synfältsbortfall och istället infört dyar simulatortest? Varför är inte rutinerna klara för hur det ska gå till när man klarat ett simulatortest och kan ett simulatortest jämställas med att köra bil i riktig trafik i en riktig bil med manuell växellåda? I simulatorn är allt automatväxlat?

Vid en forskningskonferens i Kongsberg, Norge, förra året i november 2016 deltog ingen från Sverige inom myndigheterna som nämns här för att där kunna utbyta tankar och jämföra sina inställningar. Varför finns inte de svenska företrädarna med i det internationella forskningsfältet som personer och delegater utan är sig själva nog.

Det som då händer är att många medborgare reagerar negativt och skapar protestgrupper på Facebook, agerar i media och skapar en negativ bild av myndigheternas och deras företräfades ageranden. Den kommunikationen har förbättrats i kontakten med VTI men inte med Transportstyrelsens ansvariga som nu får stå till svars för att ett stort antal onödiga återkallelser har genomförts när simulatortesterna visar att nästan hälften av indragningarna av körkort var obefogade. Måste man inte då byta ut de som inte klarat kommunikationen och kunnat redovisa sina bevekelsegrunder och som nu, vad det verkar, gör allt för att även de som gör simulatortester och skulle få dispens får vänta onödigt länge för att få sitt körkort tillbaka?"

Krister Inde har också uppmärksammat riksdagens trafikutskott på hur de sakkunniga på transportstyrelsen agerar. Observera att S- och MP i trafikutskottet år 2015 ville tillkännage till regeringen att en utredning borde granska Sveriges regler i förhållande till andra länders!

Bästa riksdagsledamöter i Trafikutskottet!

För er information har jag samlat fakta i målet kring det som pågår inom det som kallas trafikmedicin. Förutom att personalen byts ut hela tiden vid den trafikmedicinska avdelningen inom Transportstyrelsen så pågår en mycket förvirrande process, där simulatortesterna hakat upp sig och inga beslut fattas. Många uppfattar det som konspirationer mot människor i nöd där de åsamkas mycket lidande för att man drar deras körkort på mycket svaga premisser och vägrar följa EU-direktivet samt aktuell forskning. Jag har vid ett forskarmöte den 28 november 2016 (som ende svenske deltagare tillsammans med dr Karthikeyan Baskaran vid Linnéuniversitetet) träffat dr Joanne Wood från Australien som tillsamman med dr Cynthia Owsley ofta citeras av Transportstyrelsen i de många tvister som Förvaltningsrätterna får döma i. Nästan alltid med resultatet att myndigheten vinner över den person som känner sig förfördelad. De här båda forskarna tillsammans med fullskaleprojektet i Holland hänvisar till  att de här bedömningarna borde göras med hjälp av systematiska förarprov. Läs gärna min intervju med dr Joanne Wood som inte är särskilt svår att begripa. Hennes inställning till det svenska förhållningssättet är tydlig. Ni i trafikutskottet är ju med och stöder de förhållanden vi har i Sverige, medan man i Norge genomför förarprov som komplement till medicinska undersökningar. Sedan får de köra i Sverige med sina norska körkort som nu personer med nationella körkort i EU får köra i Sverige.

 De som dömer i Förvaltningsrätterna har inte underlag att göra en rättvis bedömning och en mycket erfaren jurist kommer att tillskriva Justitiedepartementet om att tillåta sådana kompletterande förarprov i trafik inom de närmaste dagarna.

Läs gärna också den redovisning som jag försökt göra om hur allting nu stannat av utan att beslut fattas om dispenser. En Kafkaprocess kan synas där man nu anger att simulatortesterna ska lösa problemen, men att 11 av 25 i referensgruppen fick godkänt av VTI (som stämmer med övriga forskning) oroar säkert Transportstyrelsen som dragit in körkort i flera år för denna grupp som nu alltså skulle kunna få behålla sina körkort. Fem personer i veckan kan få testa sig i simulatorn och nästan 500 står i kör. Det blir två års väntas plus de som tillkommer. Är det riksdagens mening att medborgarna ska betala 18 700 kronor för en sådan ineffektivitet. Man hinner förtvivla och försvinna från sina trafikvanor och hamna i Förvaltningsrätten på den tiden.

En utredning borde göras av Trafikutskottet där jag gärna hjälper till för att få en rättvis bedömning i samarbete med kvalificerade förarprövare inom Trafikverket, där flertalet får underkänt men cirka 40% får godkänt, och de som får underkänt förstår varför. Transportstyrelsen stoppade vårt projekt i den riktningen av oförklarliga skäl. Ett var kanske att det inte var ”forskning”, men det finns ingen forskning kring simulatortesterna publicerad. Vi skulle samarbeta med alla, men det finns många obesvarade frågor i den här problematiken som borde utredas skyndsamt. Diabetiker, strokepatienter, glaukompatienter och andra med olika orsaker till synfältsbortfall drabbas utan att de förstår varför.

Bästa hälsningar

Krister Inde

Synpedagog, projektledare, hedersdoktor